Vårens första vitsippebukett!

När jag hämtade posten innan låg det en handskrivet brev i lådan och det är sannerligen inte vanligt! Det var mitt nya halsband med barnens namn på! Jag har beställt det från bloggen "inredningsgalen.blogspot.com" så nu kan jag bära med mig mina älsklingar vart jag än går!

Jag och Nelli var på utvecklingssamtal för Alvin idag. Han är så duktig min lille gosse och verkar sköta sig riktigt bra innanför förskolans grindar och väggar! Det glädjer en mamma det! Att han är duktig på språket och har ett gigantiskt ordförråd visste jag redan! Undrar hur många 2,5-åringar som slänger sig med ord som sekatör, dumpers, spärrnyckel eller 3-åringar som berättar att en fröken är "sjukskriven" eller att mormor heter "Ingegerd" i andranamn! Nä, som sagt, det visste jag redan, då var det roligare att höra att han sitter stilla i samlingarna och har bra koncentration i ledda gruppaktiviteter! Att han dessutom funkar bra i gruppen kändes bra, han är ju trots allt yngst på avdelningen, ja på hela gården faktiskt! Min lille skrutt! Nog skrytit om honom för ikväll;-) Vi hade behövt lite pedagoger här hemma oxå ibland för att komma tillrätta med hans envishet och humör ibland. Men det hör väl till?! Även om det är svårt!

Innan vi åkte på visning fick Nelli premiäräta blodpudding. Gott! Sen bar det av till huset som vi gärna skulle ta precis som det var. Det behövdes knappt göras någoting. Bara att flytta in! Problemet blir väl alla grannar (?), vi trivs ju så förträffligt bra utan några... Det är så skönt att sköta sig själv. I sådana här områden har ju alla koll på alla och allt är så käckt! Men det får vi väl ta i så fall! Vi kommer aldrig köpa det ändå för det var så många intresserade! Vi hamnar i ett tält i skogen, i bästa fall...

Vänder man ryggen åt Nelli ett par sekunder så hon i trappan! I ett nafs är hon där borta och börjar färden uppåt! Och hon är så lycklig där (förstår inte det med tanke på att mattornas färg och furutrappa...) Men tänk vilken frihet det innebär att helt plötsligt kunna ta sig uppåt. Hon reser sig mot allt och alla och går och står mellan möbler. Hon har ju varit rörlig längs golvet halva sitt liv men nu ser hon ju så mycket mer än vårt dammiga golv!

Har varit vaken sen 4.30 med Alvin så jag ska snart krama kudden men det säger jag varje kväll men jag kommer aldrig till skott! Finns alldeles för många bloggar som jag måsta spana in först! Jag har helt slutat kolla på TV... Heja internet!

/Lisa